Ojojoj vad man blir påmind...

när man som jag imorse skickade barnen till skolan och Jessica har dagen till ära på sig sina glansiga nylontights...hon tänker ju inte på att det är -15grader ute! "Nä, jag fryser inte" säger hon uppstylad till max för det är första skoldagen sedan jullovet :-). Då röt faktiskt mamma i och tvingade på henne gympabrallor över tightsen, helst hade jag ju sett byxa modell termo men inser samtidigt att hon är faktiskt snart fjorton.. Antar dock att dessa så kallade överdragsbyxor åker av runt nästa husknut men då har jag ialla fall försökt. Jag vet inte hur många gånger min egen mamma försökt tvinga på mig att ha mössa men eftersom mitt hår alltid varit av det lockiga och stora slaget, har jag vääääldigt få gånger haft på mig en sådan, däremot pannband någongång har gått bra. Jag har trotsat och knallat ut med både vårt och torrt hår i ur och skur men jag har aldrig fått dessa hjärnhinneinflammationer, öroninflammationer och allt vad mamma nu kunde komma på att hota jag kunde få :-).

Vad tragiskt det faktiskt är...

med de människor som ägnar sin tid åt att vara bittra och som sitter och planerar, smider planer hur man på bästa sätt kan komma åt att göra andra människor illa. Det enda som kommer ur deras munnar och hjärna är elakheter, oförskämdheter, barnsligheter..
Jag undrar hur dessa människor känner sig när de väl fått ur sig det som de själva tycker är jättebra för att sedan med snopen min och ännu större växande irritation sitta och vänta på reaktionen som faktiskt uteblir :-)?
Jag undrar om deras förakt växer sig ännu starkare och att de måste hitta på ännu mer elakheter för att ännu en gång försöka få en reaktion? Hur kan dessa människor få en vardag att fungera med jobb, skola, privatliv etc när all deras energi verkar gå ut på att smida dessa planer? Det lustiga är att de som är dom stora förlorarna på detta är i slutändan dom själva, mottagarna av dessa kommentarer har ändå kärleken och värmen dels till varandra och även från andra kvar och kan egentligen bara tycka synd om dom som inte verkar förstå bättre och skratta åt det som kommer.
De stackars arga och bittra människorna sitter dock fortfarande kvar med sin ilska och sitt hat inom sig istället för att blicka framåt och se vad framtiden har att erbjuda och därmed försöka göra det bästa av situationen.
Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör!

Vilken timing..

jag hade när jag bestämde mig för att säga upp mig efter arton på samma arbetsställe. Idag läste jag i tidningen att nu varslar detta företag alla anställda förutom ett 10-tal..tänk om jag stannat kvar och harvat på och varit en av del varslade? Vilka chanser skulle jag haft att komma in på högskolan då antagligen nästa högskoleprov kommer bli överfullt med sökande och dessutom kommer intagningskraven bli hårdare. Nä, med facit i hand är jag naturligtvis glad att jag vågade ta steget den 9:e april 2009!

Har just varit och..

handlat jeans till min stora dotter samt lämnat igen topar på gina tricot, jag har bestämt blivit redigare med åren :) jag inser mer och mer att jag inte behöver det jag handlar utan det är vettigare spara till något man verkligen vill ha, som en resa kanske?
Efter mycket om och men hamnade vi ialla fall på JC och skulle prova jeans vilket började med att en jättetrevlig försäljare drog fram de ena efter andra paren, svindyra som trasiga (!)..Dottern ville självklart ha jeansen för 1300 spänn som dessutom var trasiga men mamma Lotten sade vänligt men bestämt nej...varpå försäljaren nickade medlidande mot Jessica och då kände jag mig...gammal:).
Undrar hur jag själv betedde mig när jag stod med min mamma och skulle välja jeans, inte var det på JC ialla fall utan mer Grundsvik som låg på väg till stigen om jag inte minns helt fel, det var något lågprisställe mitt ute i ingenstans. Det hela slutade med ett par jättesnygga Crocker för 499:-, tyckte det var dyrt nog..Undrar om jag får med Jessica till Blooms eller till klädkällaren någon dag kanske? NOT!!

Tänk vilka människor det finns..!

Igår i värsta snöyran åkte jag och Kenth upp till ett par gamla vänner till honom. Vänner som Kenth pratat om på ett varmt och innerligt sätt. Jag har bara hört en massa gott och roligt om dessa personer så därför var det extra roligt att jag nu äntligen skulle få träffa dem och därmed även få ett ansikte på dem.

När dörren öppnades och jag kom innanför dörren kände jag en värme som utstrålades mot mig både från henne och honom. Vanliga enkla arbetsamma människor som tog emot oss med öppna armar och mötte oss för de vi var. Jag kanske kände på det viset för att jag kände igen mig själv.

Vi diskuterade bland annat hur samhället har förändrats till det råare. Är det värre att bo i storstaden än i det idylliska samhället där alla känner alla? Eller händer det grejer av det otrevligare slaget även ute på landsbygden? Vi konstaterade att det var lika illa bo på landsbygden som att bo i stan, skillnaden är att det blir mer opersonligt i stan..

Under de fyra timmar vi var där fick jag höra många glada och några mindre glada historier om traktens alla invånare, många glada skratt blev det! Dit åker jag mer än gärna igen och jag skulle även vilja bjuda hem dessa fina människor till mitt eget hem när tillfälle ges.

2010!

Då var det dags för ett nytt år med nya möjligheter.. Jag kan inte låta bli att undra vad det har med sig för överraskningar/händelser, en del bra och en del kanske mindre bra.. Är det som händer oss redan förutbestämt eller är det slumpen, alltså ödet som avgör?
Det är kallt och snö ute det är hur vackert som helst, speciellt med de vita träden. Hmm, bestämde igår att jag minsann skulle ut och traska idag men nu känns det inte lika angeläget. Jag får väl satsa på att tag i mig själv på måndag. Vi ska strax åka ut till mamma för att hämta lite kvarglömda saker samt äta lite av hennes rester från igår :).

Meny nyår 09/10

Förrätt: Getostfylld parmarulle på en bädd av grönt med balsamcreme

Huvudrätt: Fisk- och skaldjurssoppa med vitlökscremefraiche

Dessert: Chokladfondant med vaniljglass och hallon

Vid tolvslaget: Chokladdoppade jordgubbar med rosa bubbel