..att om man gör eller köper något till sina barn som har med pengar ifråga att göra, så dyker det upp som amen i kyrkan, någon form av kommentar på ens agerande. Den kommer som en sur och bitter uppstötning och man blir nästan mer förvånad om den uteblir..Är det detta som kallas den svenska avundsjukan? Varför kan man inte bara ge fanken i hur andra har det och vad andra gör? Det finns ett bra ordspråk som får avsluta detta inlägg "Sköt dig själv och skit i andra"!
Ett nytt försök...Lev efter den devisen!!! Men man känner ju andra genom sig själv!!!
SvaraRaderaJag väljer att lägga mig i för att det finns en vänlig omtanke bakom sen är det upp till mottagaren att välja hur denne vill tolka det. Vad övrigt löst folk spenderar sina pengar på, det lägger inte jag mig i! Tyvärr finns det ni andra därute som väljer att vakna till liv och skicka ut en eller flera sarkastiska kommentarer och då i de flesta fall när jag skrivit om pengar på ett eller annat sätt. Personerna som gör detta, vet inte och har ingen bakgrund till varifrån pengarna kommer ifrån och då är det ganska lågt och dessutom lite ironiskt att göra på detta vis. Jag tycker det indikerar klart och tydligt på att pengar, det är det enda som man bryr sig om.
SvaraRaderaBarnens väl och ve kommer ju alltid i första hand. Du är lyckligt lottad som slipper sådana bekymmer och dina barn har bra föräldrar som står upp för dem. Det är ju en av de stora meningarna med livet att ta hand om och stötta sina barn.
SvaraRaderaHar man skaffat barn får man ju stå för det både känslomässigt och ekonomiskt. Stackars de barn som får gå till domstol för att få den ekonomiska hjälp de är berättigade till! Och sedan fullföljer ändå inte föräldern sina åtaganden. Tänk så olika barns liv kan vara. När man läser föräldrabalken tar man för givet att alla "vanliga" föräldrar följer den men....
I din situation är ju inte pengar något bekymmer men du får försöka sätta dig in i att allas situation är inte som din. Barn är utlämnade till sina föräldrars godtycke. Pengar är inte allt men de underlättar barnens tillvaro i livet. Har man två föräldrar så är det naturligt att båda bidrar till deras försörjning. För dig är ju detta en självklar sak men det är tyvärr inte det för alla.
Mina barn har från tidig ålder fått lärt sig vad som är rätt och fel och att det finns två sidor av ett mynt OAVSETT vad den ena föräldern säger! Om de är små barn eller tonåringar, vuxna så är det säkert jobbigt när mamma och pappa säger dom ska gå isär. Jag och mina barns pappa insåg vikten av att fortsätta ha en bra relation, att det gagnar alla som är inblandade dels för stunden men även för lång tid framöver. Vi har därför förklarat för dem vad anledningen kan vara att man går isär och att det är bättre för alla, att ha en glad mamma och pappa på varsitt håll som är vänner, än två som ständigt är sura och träter. Att en av de vanligaste orsakerna till isärgående är att kärleken på något sätt tar slut, antingen från bådas håll eller från den ene partnern. Sen spelar det ingen roll om det gått fem år eller tjugofem år, poängen är att försöka förklara för sina barn om varför saker och ting sker (inte låta dem bara få höra en version av historien eller man som "sårad", väljer att pränta in negativitet om den som valt att gå) att ha ett positivt förhållningssätt, då månar man om sina barn. Sen kan man som sårad partner ligga och gråta,vara bitter i sin ensamhet men det är inte något som barnen behöver få uppleva. Det är upp till båda parter om man väljer att ett isärgående ska ske med positiv anda, dvs göra det med omtanke om sina barn eller om det ska genomsyras av bitterhet och falska anklagelser hit o dit och därmed även förstöra relationen för lång tid framöver, kanske för evigt!? Oavsett utgång är det alltid barnen som kommer i kläm och det finns det ju belägg för, speciellt när du som ovan beskriver att domstol är inblandat.
SvaraRaderaJa, du har så rätt i en del av det du skriver. Det är tråkigt när det är den som tagit beslutet att byta partner som är den bittra. Men en del vill ju både ha kakan och äta upp den. Har nog något med medelåldern att göra ha, ha...Det är för djävligt att låta barnen sitta emellan och säga till dem att det delvis är på grund av dem som man går, det är ord som etsar sig fast hos barn. Det hjälper inte hur många gånger man säger att det inte alls är så. Att kärleken tar slut är ju något som kan drabba alla, man utvecklas och glider isär och/eller träffar en ny partner som man trivs med i det skedet av livet. Synd att inte alla parter kan titta bakåt och också se det fina som faktiskt är orsaken till att man hållit ihop. Ibland kanske det är det dåliga samvetet som gör att man påstår att den andra partern kommer med falska anklagelser och bitterhet...Det är ju så enkelt egentligen man behöver inte ha något mer gemensamt än det finaste man har ihop, sina barn. Tänk om alla kunde tänka så och lägga sina egna faktiskt i sammanhanget egoistiska tankar åt sidan. Slitningar blir det i alla förhållanden men inte tusan ska man lasta över det ansvaret på barnen...Ingen idé att springa runt och prata strunt. Själv har jag några "spruckna" förhållanden bakom mig, liksom du har. Jag har arbetat för att mina barn ska ha kontakt med båda sina föräldrar men det är svårt när det bara är en som jobbat på det. Till slut resignerar man. När den andra partnern bara hör av sig när den vill låna pengar av barnen, inte vill betala underhåll eller har krav på dem då blir det fel. Inte lätt att försöka bortförklara det och svikan löften som getts. Att en av föräldrarna väljer att inte ha kontakt är faktiskt inte alltid den andra partnerns fel. Det är ett eget aktivt val. Dessutom kan ju den nya partnern vara avig emot barnet/en och det underlättar ju inte precis. Träffas man på äldre dagar så får man försöka acceptera "bagaget" som var och en har och hålla tand för tunga för att inte lägga sten på bördan. Ordspråket att tala är silver och tiga är guld är inte alls dumt:-)Orsaken till att man vägrar betala utan domstolsbeslut berör ju egentligen inte den fd partnern utan bara förhållandet/inställningen hos den partnern som inte vill ge varken trygghet eller känslor till sitt eget barn. Man straffar ju också här endast barnet!!! Det är precis som du skriver ofattbart hur man kan låta barnen komma i kläm genom ett sådant agerande...och desstuom hålla på år efter år att straffa dem, de har ju inte själva haft möjlighet att välja föräldrar...Det var ju föräldrarna som en gång i tiden valde att befästa sin kärlek och skaffa barn tillsammans. Som tur är så har mina barn en stor portion kunnande i att genomskåda folk och genom att veta vad som är rätt och fel, trots svikna löften och tomt prat (eller kanske just därför) från närstående vuxna. Det är ingen hit att prata om guld och gröna skogar och sedan inte leva upp till detta som sagt tidigare nämnda ordspråk är lämpligt att använda ibland. Bättre att lova mindre och klara att leva upp till mera än tvärtom. När man dessutom säljer sina barns ägodelar då...Japp sånt är livet. Man slutar aldrig upp med att förvånas över att vuxna har så svårt att agera som vuxna...Det är tur att det finns så mycket annat positivt i livet som överväger. Livet är en underbar gåva och livet går framåt hela tiden...Det är njutbart att få följa sina och även andra barns framsteg och framgångar. Njut av stunden och över att få vara en del i dina/andras barns liv, det är underbart.
SvaraRaderaJösses vilket ordbajseri!! Inte konstigt det tog någon månad och lite till för att ljuga ihop ett sådant inlägg, kryp tillbaka till stenen du kom upp ifrån..
SvaraRaderaDu är verkligen vuxen. Det visar ditt ovanstående inlägg. Har tanken slagit dig att din blog inte står i centrum för andras liv utan är roande att läsa då och då...Tack för att du tar dig tid att svara som den vuxna männsika du visar att du är. Ditt svar måste ha krävt mycket tankearbete av dig ha, ha...nej det var ett skämt kan inte sjunka lika lågt som ditt inlägg.
SvaraRaderaJag hoppas såklart att min blogg är roande att läsa, fast jag inte väljer att kränka och såra andra människor utan jag skriver för det mesta om hur fantastiskt lycklig jag ändå är! Jag anser även att jag är en vuxen person, varför skulle jag inte vara det, bara för att jag biter ifrån? Jag väljer att inte skriva negativa saker om min familj eller nära och kära, jag hänger inte ut och kränker personer hit och dit som vissa andra i denna vida värld gör. MEN jag skulle t ex kunna skriva om personer som inte fixar en sådan simpel sak som att utbilda sig till ett yrke men som nu tänkt ta körkort *ASG*, personer som knappt själva är myndiga, som inte kan försörja sig själva men som ändå väljer att skaffa barn *sorligt* (det är inte konstigt att världen ser ut som den gör med alla dessa oansvariga föräldrar och det är väl därför vi har barnfattigdom!?) sen har vi dessa personer som är hypokondriker ut i fingerspetsarna och som till och med ljuger om sin egen kommande död *skrämmande* och sist men absolut inte minst, skulle jag kunna hålla på att älta de personer som är såpass bittra för att kärleken valt att lämna och de själva inte gått vidare med sitt liv *ASG, fast lite sorligt även det*...Det finns som sagt mycket skit att skriva om och lite av det dök upp här men jag väljer för det mesta ändå bort det. Då tycker jag att det är bättre att fokusera på det som gör mig och min familj glada och lyckliga!
SvaraRaderaAtt bita ifrån kan man ju göra med fakta och åsikter men att önska att en annan männsika ska krypa tillbaka till en sten som inte finns...ja, ja...Men att du inte kan låta ungdomar leva sitt liv utan att klandra dem. Det är ju inget att sticka under stol med att det är din sambos barn som du har så negativa åsikter om. Trots att du inte var så hemskt mycket äldre när du själv fick barn och saknade utbildning (kan ju funka om man väljer en livskamrat med skaplig inkomst) ASG!!! Usch nu höll jag på att sjunka till ovanstående inläggs nivå. Tänk att klanka ner på sin sambos dotter för att hon liksom sin far får kämpa med sin skolgång, men hon hoppade inte av innan hon gått klart gymnasiet och hon slipper vara medelålders innan hon börjar med sina studier. Snacka om att skriva kränkande och sårande saker. Du är ju också inne på ungdomars bloggar och skriver, inte alltid så snällt...ungefär i stil med ovan. Din sambo var lika gammal som sin äldsta dotter när han äntligen tog körkort. Detta kanske kan vara en fingervisning...En ansvarig förälder och blivande pedagog skulle aldrig skriva så elaka saker om ungdomar om man tänkte till(lämplighetstest vore nog bra) och om personen ifråga hade alla fakta men du är ju bra på att ignorera fakta och skriva inte allt för genomtänkta påhopp (se inlägget om att krypa tillbaks till den sten man kommer ifrån).. Du har just gett belägg för vem det är som driver på i negativ riktning. Om du menar att ljuga om sin egen död är att du skrev att din sambo var allvarligt sjuk på nätet men vägrade svara hans barn på telefon om vad det var för sjukdom han led av för att du inte anser dem vara värdiga döttrar... Moget...Ja, du verkar ju vara lycklig som klankar ner så på döttrarna till din sambo.... Tänk så mycket skada man kan orsaka genom att undanhålla eller ringa runt till släktingar och skrämma slag på dem i något som man hört som ett rykte och som helt saknade belägg. Här kommer ett råd även om du inte vill ha det (du har fått samma råd av andra): Sluta att enbart titta i backspegeln annars kör du av vägen!!! Gå vidare med ditt liv utan påhopp utan belägg och inblandning som har orskat så mycket onödigt. Vilken livskamrat är det som ställer till väsen, genom att inte ta reda på att det finns ngt som heter validering och utan att kolla upp fakta om personers hälsa (utan att istället bidra till ohälsa). Att gå in i väggen vet du ju vad det innebär och att vara sjukskriven för detta det har du ju varit med om på nära håll, detta kan ju bero på en elak "arbetskamrat". Kan en elak studiekamrat orsaka detsamma tro....Är det smutskastning du vill ha så fortsätt skriva i samma stil så bemöter jag med fakta istället för falska påståenden. Dina kommentarer och ASG tyder verkligen på att du är en mogen och ansvarsfull människa eller kanske inte...ASG. Kärlek är ett begrepp som innefattar gemensamma barn och de barn man får "på köpet". Om man inte fixar det så undrar man hur denna person ska kunna jobba med andras barn. Tänk om någon skulle döma ut dina barn för att du t.ex. tyckt att gräset varit grönare på andra sidan flera gånger. Håll nu hårt i det du har, höj veckopengen då och då...och försök att inte vara riktigt så förtryckande mot andra...Lycka till hoppas innerligt att kärleken består. Det är lätt att vara generös mot andra när man själv är lycklig eller hur!!!
SvaraRaderaSuck..! Nu ger jag upp för antingen så vill du inte fatta eller så är du för dum för det..inte vet jag och jag skiter faktsikt i vilket. Detta är inte värt att ödsla sin energi på längre, speciellt inte som väljer vara feg dvs anonym, liten och för mig en obetydande människa. Jaa, jag tänker vårda och ta hand om min Kenth och mina fina barn, vilket du märker att jag gör om du läser mina inlägg. Du däremot, kommer fortfarande förpesta världen med att vara bitter. Detta var allt för mig i detta inlägg!
SvaraRaderaBarnfattigdom har ingeting med åldern på föräldrarna att göra. Du som själv är förälder och som var arbetslös innan du utbildade dig borde tänka efter innan du påstår att unga föräldrar leder till barnfattigdom. Du får tycka och tänka precis som du vill, precis som jag får det. Men när du påstår något om att min son skulle bli fattig för att jag är ung. Där har du fel. Du känner varken mig eller min familj så jag skulle uppskatta om du inte skrev om oss igen. Jag skrev en sak om dig när vi hade en dispyt men aldrig annars så varför ska du fortsätta att skriva om oss? Det måste väl finnas annat i ditt liv att skriva om än din sambos ex och hennes barn och våra val? Finns det inget annat så beklagar jag sorgen. Och vad det gäller mig och min far så är det som sagt mellan mig och min far. Ingen annan, speciellt inte dig!
SvaraRaderaJapp,kan man inte bemöta, försvara eller besvara sitt agerandende kan man alltid försöker vända det till att andra inte fattar och till att andra är bittra :-)
SvaraRaderaKan man inte stå för vad man säger och gör så är det enklast att göra som strutsen, köra ner huvudet i sanden.
Om alla hade betalat för det de skulle så hade det i princip inte funnits någon fattigdom funnit i Sverige alls!!! Om man kunde komma till rätta med bidragsfusket så skulle världen vara bra mycket bättre för väldigt många människor i vårt land.
Så skönt att läsa att du inte använder samma taktik på dina egna barn som på din sambos. Man blir lika glad varje gång man läser att barn och ungdomar har det bra och en trygg uppväxt.
Det måste vara svårt att förstå för dig men trots att du är så jäklig emot Kenths barn så gläds de med många andra åt att han är lycklig.
Skulle aldrig kunna vara med om att beröva eller bidra till att beröva någon rikedomen av att ha kontakt med sina barn och barnbarn.
Skulle aldrig kunna "välja bort" ett barn oavsett ålder. Man finns i bakgrunden och stöttar när de har det kämpigt och gläds åt dem när de har det bra.
Den dagen ni får egna barnbarn så kommer ni att förstå vad rikedom innebär.
Lycka till