Igår hade vi, vad jag tyckte en intressant diskussion i min studiegrupp. Den visade sig handla om vilket förhållandet till familjens olika medlemmar man har. Några tyckte att oavsett deras beteende, bakgrund och leverne är familjen ändå familjen, syskon alltid ens syskon, son/dotter alltid ens barn etc och man ställer upp för denne i alla lägen, no matter what. Några (bland annat jag) tyckte dock att det finns en gräns för familjens/släktingars beteende och uppförande. Istället för att acceptera deras sätt, väljer man istället att ta avstånd från dem. Några menade att det finns ofta en orsak till att människor hamnar och försätter sig i olika situationer, men är det detsamma som att det är OK? Jag kan inte säga hur och på vilket sätt jag skulle göra om det gällde mina egna barn och jag hoppas att jag aldrig försätts i den situationen då jag tvingas välja. Vad gäller föräldrar och syskon är jag ganska säker på min ståndpunkt men så är jag inget stort fan av talesättet "blod är tjockare än vatten" heller..
Nu är det skola och föreläsning med tillhörande obligatoriskt grupparbete, dvs att närvaro krävs och det vill man ju såklart inte missa. Igår köpte jag mig inte en utan två vårjackor, det blev en svart skinnjacka och en mörkblå trenchcoat. Jag kunde inte bestämma mig så varför inte ta båda!? Det var allt från mig för denna gång, önskar er en fortsatt trevlig onsdag ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar