...vi dras och kommer så att göra även i framtiden, personer som utbildar sig till lärare och som tyvärr kommer att bli ihågkomna med en negativ stämpel, detta därför att dom inte kan konsten att kommunicera med eleverna. Antar det är få av oss som kommer ihåg den där läraren som stod framme vid tavlan, skrev på tavlan tills kritan glödde (så gammal är jag), läste sida upp o sida ned, inte kom med några egna idéer eller som inte pratade med oss elever..kommer vi ihåg dem med en positiv känsla...? Jag personligen anser att retorik, konsten att tala (väl) är något av det viktigaste en lärare måste kunna besitta, det gäller i och för sig alla som arbetar med människor, såsom läkare, sjuksköterskor, ja även chefer..(känn dig inte träffad, du är ett undantagsfall). Jag tror inte att det spelar någon roll hur många år man utbildat sig, hur många år man jobbat och skaffat sig erfarenheter/kunskaper om man inte har förmågan att förmedla det till motparten, i detta fall eleverna i skolan. Man kan som lärare kunna jättemycket, ha en självsäkerhet och ett självförtroende utan dess like men om du fortfarande inte kan konsten att prata och få kontakt med eleverna, vad har du då för nytta av de kunskaperna? Angående vår sista föreläsning idag, som handlade om just retorik, och som jag själv såg fram emot väldigt mycket, var det till min förvåning inte särskilt många där!? Jag undrar om de tyckte att de själva ser sig som så goda talare/kommunikatörer så att de inte behövde vara där och ta till sig informationen, gammal som ny vad gäller ett sådant viktigt ämne och som vi borde ha mycket mycket mer utav på lärarutbildningen!!? Nej, jag blir så irriterad över detta så jag tror jag får räkna lite matte..over and out :/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar